Föreningen behöver din och många andras hjälp förr att fräscha till hembygdsparken på Nyholmsberg.
Nyheter i hembygden
JULKAFFE PÅ HEMBYGDENS HUS
- Välkomna ska Ni vara! Jag bjuder Eder tårta nu till jul
Slå Er ner! Ta för Er utav bordets håvor och ha lite kul!
Så talte våran Ing-Britt, som skötte köket denna dag,
och som servade oss alla, till både glädje och behag.
- Ett julklappstips som passar bra jag vill Er gärna ge.
Det är en finfin bok, som handlar om kakor och kafé.
Sen har vi en Kalender med text och bilder, från både nu och då.
Den finns i ett begränsat antal. Vill Du ha? Den ännu finns att få.
Glada gäster strömmar till och orden flödar över bord och
koppar,
och Ing-Britt frågar: - Önskas ännu några varma kaffedroppar?
Ja, det pratas och det skrattas och historierna haglar vitt o tätt,
och man förundras glatt att nybryggt kaffe sätter sådan sprätt.
Vi gläds åt att få finnas och kunna träffas under dessa
enkla former,
där vanligt sunt förnuft och anständigt tal får bilda Husets normer.
- GOD JUL! Så löd vår avskedshälsning och en önskan om ett GOTT NYTT
ÅR!
- Men, vad nu? Ing-Britt reste sig och sa: - Kom på måndag! En fika
återstår!
(Text o foto: RKB)
LUCIASOARÈ PÅ HEMBYGDENS HUS
-Jul, jul, strålande jul. Gläns över vita skogar. Så inleddes kvällens luciafirande på Hembygdens Hus i Bodafors. Det var Karin Larsson-Salanders sång som välkomnade gästerna och med ett glögglas i handen bänkade sig de förväntansfulla besökarna i den gamla sjuksalen.
Sandsjö
Hembygdsförening hade bjudit in till Luciasoaré med sång, musik, prosa och
lyrik på programmet. En synnerligen välmeriterad kvartett stod för det
välkomponerade programmet.
Karin Larsson-Salander tolkade, i smäktande toner, de gamla välkända
julsångerna oftast i kompanjonskap med sin far, konstsmeden Lars-Göran Larsson,
som excellerade i ett virtuost mun- och fiolspelande.
I bakgrunden ackompanjerade författaren och musikern Göran Magnusson genom
medryckande och eldigt gitarrspel.
I förgrunden framträdde litteraturvetaren Inger Littberger genom att läsa dikter av bl.a. Göran. Andlösa satt publiken då hon reciterade ett kapitel ur Selma Lagerlöfs "En Julgäst" och djupt gripna blev åhörarna då forne kavaljeren Liliecrona bittert och med dåligt samvete lät sin forne dryckesbroder Ruster fara iväg ut i snöyran på självaste Julafton.
Inger läste på ett så engagerat och djupt känslomässigt sätt att alla åhörare berördes starkt av Liliecronas samvetskval.
Inger avslutade sitt program med Lucias ord: - Jag kommer med Glädje till Jorden!
Därefter rundade Karin, Lars-Göran och Göran av med Staffansvisa från Orust, en polska i svängigt och lustigt tempo och med Karins jublande text:
- Ingen dager synes än, ingen måne lyser än, men stjärnorna på himmelen de blänker.
Kvällen fortsatte med julfika, som Ing-Britt Johansson och Ida Molin bakat.
Folk betraktade kort på tidigare Bodaforslucior, kände igen, namngav, men
framförallt spred sig en mysig Lucia- och julstämning och i sorlet kunde man
urskilja många glada och belåtna miner.
(Text o foto: RKB)
Trivsel och gemyt på Hembygdens Hus
Några rimmade rader från Hembygdens Hus
-
Välkomna ska Ni vara för nu har jag tänt ett ljus,
för alla Er som önskar fika på vårat Hembygds Hus.
Så talade vår
Ing-Britt och genast fick hon svar,
för snabbt så fylldes salen av kvinna som av karl.
Sen haglade
historier från både fjärran Cypern och från när,
när Tommy dansade till Colonel Bogey som FN:s Fred Astaire.
Och ute täcktes marken av blöta flingors julesnö,
men inne i vår stuga njöt vi en varm och fin miljö.
Så ses vi
åter alla när nästa tisdagsmorgon gryr,
och smakar Ing-Britts bulla med silvervit kristyr.
STIG BERGDAHL
- Sandsjös egen diktare –
Då Sandsjö Hembygdsförening lördagen den 9 november höll "Öppet Hus" dök plötsligt Leif Bergdahl upp med en tjock pärm under armen. Han sa att hans ärende var att överlämna en gåva till föreningens fromma.
Leif Bergdahls far, Stig Bergdahl, framlevde sitt liv på en
gård i Nyaby. Efter en hård barndomstid där Stig förlorat både sin far och mor
i unga dar så kom han att uppfostras hos sin farmor och farfar. Då Stig var
13,5 år så dog även hans farfar och vid sjutton års ålder så stod han helt
ensam.
Redan då farfadern gick bort blev det Stigs uppgift att ta på sig
försörjningsbördan. Stigs yrkesbana kom att löpa i åtskilliga spår innan han
som gift bildade familj och kunde slå sig ner som egen lantbrukare i Nyaby.
Skogshuggare, kolare, sågverksarbetare och även industriarbetare var några av
de jobb som Stig hann pröva under sin levnads tid.
Sonen Leif var 13 år då familjen flyttade till Nyaby. Här
trivdes Stig eftersom han fick bo mitt ute i den svenska natur han älskade så
högt.
Redan under tidiga år gillade Stig att teckna och måla, men då fanns det varken
papper, penna eller måleriattiraljer till hans förfogande. Stig misströstade
emellertid inte utan han skapade med hjälp av sin fantasi bilder i huvudet och
rimmade strofer i minnet för att sedan i vuxen ålder gripa sig an det han
älskade så högt att få utöva, nämligen att dikta sina rimmade meningar och
sätta samman dem i känslosamma och uttrycksfulla strofer.
Det blev raskt känt bland folk i allmänhet och Hembygdsföreningen i synnerhet att Stig var duktig på att teckna ner slagfärdiga verser om både personer, natur, födelsedagsfester och vid allehanda tillfällen där folk samlades var det inte sällan som Stigs rimmade strofer framfördes. Han skrev dessutom texter till kända melodier som alla kunde sjunga med i, men som oftast framfördes med hjälp av vännen Olle Karlsson, skönsjungande bodaforsson med verksamhet i både kör, kyrka, revy och orkester.
Nu stod Leif Bergdahl mitt i kretsen av besökare på Hembygdens Hus denna lördag och stolt överlämnade han sin pappas samlade verk på ca 100 dikter till bygdens arkiv av lokalhistoriska samlingar. Anders Larsson hade varit honom behjälplig att nedteckna och samordna dessa i en pärm, ordentligt katalogiserade och därtill medföljande ett USB-minne, vilket kan möjliggöra ett snabbt lagrande i dataarkivet för kommande generationers räkning.
Här nedan vill jag ge några få exempel på Stigs skaparkraft och det resultat som kom därutav.
STENKÄLLAREN
Av förfäders
händer du skapats en gång
till förvaring av människors föda.
Du baxats till rätta med järnspett och stång
med svett och oänderlig möda.
Du fyller snart kanske de hundrade år,
ditt yttre är mossigt och grånat.
Nu gräset dig klär som ett gyllene hår
i ett täcke som tiden dig lånat.
Du står som
ett värn emot kyla och frost
då smällkalla dagare de komma.
På dig biter varken ej röta och rost,
du står som en odödlig Donna.
Den kullriga sten som ur jorden är röjd
du bär på din rundvälvda nacke.
Du är som ett konstverk, för ögar en fröjd
där du ligger i sörvänder backe.
Snart finns
ingen mer som kan stena ett valv,
som ej vind eller sol kan försätta.
Ett verk som är tillkommit enkom för hand,
det kan om ett yrke berätta.
Du hörde ju nästan till varje mans hem,
där det odlats och skördats på jorden,
gav svalka på sommar och skydd emot köld,
en försäkring om maten på borden.
FLYTTFÅGELN
Du vänder
från varmare länder,
tillbaka till din födelseort.
Vad är det som gör att du vänder,
från södern hit upp till vår nord?
Där nere fanns allt du behövde,
varför flög du så långväga hit?
Är det driften att återse platsen,
där du föddes en gång i ditt liv.
Eller är det
den nyväckta våren,
som drager dig norröver, hit?
När ljuset och dagen förlänges
fast marken är snätäckt och vit.
Kanske är det klimatet som lockar
med växande värme och sol,
i blodet ditt kanske det pockar
av minnen du hade i fjol.
Varmt gläder
du här våra sinnen
när åter du kommer på nytt.
Du väcker ett sovande minne,
som länge i kroppen har grytt.
Vi spörjer så glatt till varandra:
- Såg du den fågeln i går?
Den första den följs av ju av andra,
tänk snart har vi äntligen vår.
Så vi här
som lever i Norden,
vi får genom flyttfåglar bud,
från olika ställen på jorden,
de komma i vårtidig skrud.
Var vår är de alltid välkomna,
vi väntar dem ständigt igen.
Dess ankomst berör våra sinnen.
- Hav tack lilla sjungande vän!
Dikter: Stig
Bergdahl
Text o foto: Rolf-Krister Bergström
NYTT OCH GAMMALT I EN SALIG BLANDNING
Återigen är det
dags för Sandsjö Hembygdsförening att presentera sin årliga fotokalender. Det
är precis som vanligt en mix av dåtids- liksom nutidshistoria. Syftet är att
berätta och undervisa om Sandsjö sockens historia samt även ett försök att
teckna dagens händelser.
I årets upplaga läggs det stor vikt vid föreningens Byvandringar. De
har alla varit mycket välbesökta och har vandrats i vackra och mycket
intressanta miljöer.
Sålunda har man besökt byn Högaholmen och fått ta del av dess historia samt
dess profiler. Jan-Sivert och Berndt Antonsson guidar. Här har den kände
folkskolläraren J. A. Svensson bott med sin familj och om byns skifte berättade
Seth Bergström.
Nästa vandring försiggick i byn Rössby, en plats där Riksväg korsade Häradsväg
strax intill. Familjen Ribbholm välkomnade och guidade besökarna.
Lennart Ericsson berättade om Nyholms pappersbruk, kvarnar, och borstfabrik
samt undanhöll inte besökarna skrönan on om Cederberg och den stora branden.
En stämningsfull vandring utfördes på Sandsjö vackra kyrkogård, som i blänket från vattenspegeln på den intilliggande sjön välkomnade gästerna på bästa vis. Här berättade Ann-Mari Simonsson, Anders Lagerqvist och Robert Gustavsson om kyrkogården och dess begravda profiler. Här radades det upp viktiga namn ur socknens rika historia.
Läsaren får också följa med på en av Bodafors Orienteringsklubbs första tipspromenader en solig vårdag och där möta en rad kända bodaforsare.
Kanske spelade du fotboll i BSK år 1988? I så fall finns du säkert med på Ateljé Duvans finfina klubbkort på vilket en stor del av de aktiva tydligt kan kännas igen.
Läsaren får också reda på vem den kände "Reinhold Sandsjö" en gång var. Han som skrev dikter på bygdemål och även fick uppträda i radio.
Har Bodafors verkligen haft en egen "Spårväg"? I kalendern kan du läsa om banvaktsstugan mitt inne i byn samt dess banvakt.
Bor läsaren i Sandsjöfors så kanske hen till och med är så gammal att hen kommer ihåg "Frans Sme", som hade sin stuga på Järnbacken.
Det är nog inte så många ur den yngre generationen som vet vad AB Sandsjö Möbelindustri stod för och var och hur den fabriken låg placerad i samhället.
Varför har Hembygdsföreningens ett så stort och välsorterat fotoarkiv? Jo, det beror på samhällets många skickliga fotografer. En av dem, Rickard Larsson, byggde en fotoateljé som fortfarande existerar. Hur många känner till detta?
Kanske finns det sandsjöbor som på skyltsöndagens morgon stod med näsorna klistrade mot skyltfönstrens rutor hos Sundbergs Klädaffär på Köpmannagatan 2 i Bodafors och nyfiket undrade vad dessa skulle avslöja bakom det täckande gråpapperet.
Ja, kalendern innehåller ett rikt och tänkvärt stoff, som
spretar och som säkert kan roa och upplysa många både gamla och nya läsare. Det
visar ett samhälle i rörelse och samtidigt ger det historiska tillbakablickar.
Kalendern presenteras på Sandsjö Hembygdsförenings ÖPPET HUS, lördagen den 9
november. Därefter kommer den att säljas av Medborgarkontoret, Servicebutiken,
Sandsjöfors Livs samt naturligtvis på Hembygdens Hus eller av någon
styrelsemedlem.
Bodafors – en gång Nordens Möbelmetropol
När oktobermörkret slöt sig runt Hembygdens Hus i Bodafors samlades ett 60-tal intresserade besökare för att lyssna till hur en gång bygdens söner, på kort tid, förvandlades till skickliga och stolta yrkesmän. Berättelsen om hur möbelsnickarna för länge sedan byggde sitt samhälle stod på programmet denna kväll.
Sandsjö
Hembygdsförening bjöd in till invigning av en snickeriutställning som består av
en komplett uppbyggd arbetsplats så som den en gång framträdde på den gamla
A-fabriken i Sandsjö Stationssamhälle.
Under Karin Salanders ledning har arbetet, med gott stöd av frivilliga,
framskridit och med några väl valda ord berättade Karin om miljö, redskap,
arbetsmetoder och jämförde med dagens maskintillverkning. Hon förklarade
utställningen invigd och rekommenderade alla att vandra igenom den och använda
alla sina sinnen för att insupa atmosfären genom bilder och texter som finns
uppfästa på väggarna.
Därefter
visade Rolf-Krister Bergström, med hjälp av Sven Danielsson och Mats Eriksson,
ett bildspel under rubriken "Vilka byggde Nordens Möbelmetropol?"
- När ångloket Prins August 1864 tuffade in på Sandsjö station och bröt ny mark
i obygden så öppnades portarna för ett samhällsbygge. Då spiksmeden Hägg
började pinnstolstillverkning med hjälp av Emåns vattenkraft blev folk
lönearbetare och då John Zeinwoldt byggde AB Svenska Stol- och Möbelfabriken
och därmed, på 15 år, utökade antalet anställda från 50 till över 300 så var
samhällsbygget igång. Bondpojkar lärdes upp till möbelsnickare, bildade familj,
byggde enkelstugor, skapade skola, sjukstuga, kyrkor, föreningar och ett Folkets
Hus. Handelsmän byggde affärslokaler och en detaljplan över orten skapades
varvid samhället fick struktur, började Rolf-Krister sitt anförande.
Naturligtvis framkom profiler, som i uppbyggnadsskedet haft stor betydelse. Axel Hägg, John Zeinwoldt, Aron Ljunggren som industribyggare, men också arbetsledare som verkmästare Nils "Mäster Gråskägg" Rosenqvist liksom sandsjösonen disponenten Ivar Sandstedt, fick sin beskärda del av uppmärksamheten.
Åhörarna
fick också ta del av ett flertal utbrytare, som efter Storstrejken 1909
startade eget. Det var bl. a. A. Edvin Karlssons Möbelfabrik, C. A. Nyqvists &
CO samt Gustav Wendahls Möbelfabrik.
En särskild granskning fick de möbelsnickare som bröt sig loss från "Den stora
Fabriken" efter strejken och blockaden åren 1919–20 och då konstituerade och
själva byggde AB Sandsjö Möbelfabrik som ett kollektiv med en egen insats på
fyra aktier à 500 kronor.
Allt detta kompletterades med tidsenliga foton ur Hembygdsföreningens digra arkiv. Sven Danielsson bidrog med pikant personalia och Mats Eriksson berättade om tillverkning, ritningar och kända arkitekter bl. a. Bertil Fridhagen.
Den månghövdade publiken interagerade under visningens gång med berättelser och många, både roliga och intressanta historier spelades upp inför öppen ridå.
Efter en och
halv timme var det dags för kaffe och hembakta kakor och under livliga
diskussioner fortsatte kvällen i alla husets utrymmen.
Till avslutning delade Hembygdsföreningen ut en sammanställning och dokumentation
kallad "Bodafors Möbelfabrik A-fabriken" till alla besökarna. Den gjordes 1984
och är en mycket intressant skrift och historik över Svenska Möbelfabrikens
verksamhet och dess personal.
Karin önskade alla en fortsatt trevlig kväll och inbjöd till Öppet Hus lördagen den 9 november då årskalendern kommer att bjudas ut till försäljning.
Text o foto:
Rolf-Krister Bergström
Glada toner i bister Coronatid
Alla mörka moln skingrades då Ted och Anna-Karin Mähler-Sandstedt äntrade scenen vid Hembygdens Hus i Bodafors. Solen tittade fram och spred glädje och förväntan hos den lyssnande skaran.
Prins August öppnade Sandsjös obygd
- Den 1 oktober 1864 frustade en kolsvart järnhäst uppför den branta stigningen från Sävsjö mot Sandsjö socken. Det var inalles 37 höjdmeter utsträckta på 12 kilometer och Prins August fick kämpa för att nå det småländska höglandets hjärta.
Detta var ett historiskt ögonblick. Sandsjö socken öppnade ett alldeles eget Stationssamhälle.
Betalningar – från byteshandel till E-krona
Daler, riksdaler, transportsedlar, nödmynt, skilling, rundstycken - och senare kronor. I Sverige har vi haft många olika betalningsmedel. Men i takt med att kontantanvändningen minskar funderar Riksbanken på om man kan införa ett elektroniskt betalningsmedel; E-krona.
I Södertälje lyfts arvet efter Wendela Hebbe fram. Hon anses nämligen vara den första kvinnliga journalisten i Sverige. Men där hon växte upp - i Norra Sandsjö - flagnar minnet av den som banade väg åt kvinnor inom journalistiken.
Vad är en milstolpe?
Ofta används begreppet milstolpe i daglig svenska. Men begreppet är gammalt och långt ifrån alla vet bakgrunden. Magnus Rydholm försöker lite kortfattat beskriva historien bakom milstenarna som finns längs gamla lands- och häradsvägar.
Vad var ett säteri?
Magnus Rydholm förklarar lite om historien bakom säterier. I Norra Sandsjö har vi haft flera stycken.
En djupdykning i minnenas banker
- Är Hembygdsföreningen intresserade av att ta del av mina urklippspärmar från 1980 och framåt, löd frågan som Kennerth Martinsson ställde till arkivkommittéens Sven Danielsson och Rolf-Krister Bergström.
Sandsjö i Kungens tjänst
Med skärpa och engagemang tog Åke Hultqvist med sig medlemmarna ur Sandsjö hembygdsförening till stormaktens Sverige där indelta soldater från soldat- och grenadjärtorp, i det mörkaste av Småland, red för kung och fosterland och gjorde tappra insatser för den svenska krigsmakten.
Det var dags för Sandsjö Hembygdsförening att hålla årsmöte.
Våren anländer till Berget
Nu röjer vi
på anrik mark där fordom Ahnfelts sånger fyllde bergets rymd,
och träd har mejats grundligt ner och ingen byggnad är nu längre skymd.
Hell Dig Du gamla berg då kasar tändes för att varna bygden,
och då Jungfru Glosa i lömska lönndom sålde starka brygden.
Nu minns "De
gamle" de underbara da´r då Gunde excellerade sin Torparvisa,
men ännu vittnar "Knektastugan" om torparens liv, det fattiga, oändligt envisa.
Vi rustade för våren och konstaterade att träd har fällts för att få luft och
ljus;
och nyfiket vi synade vår trogna grävling och sen vädrade vi var bod och hus
I
Hembygdsparkens hägn bland sippor vita liksom blå,
där savar stolta björkar med stammar vitmenade och grå.
Dit kom vi alla redo med räfsor, arbetslust och gott humör,
solen stod i öster och strålade på en och annan glad flanör.
Så hördes
plötsligt Hannas röst: - Nu är kaffet här och bullen är serverad.
Vi slog oss ner på lugn och solig plats, som var av Bomans Bod flankerad.
Vi njöt av utsikten från det gamla mytomspunna Nyholmsberg,
och ställde upp för festligt foto framför scenkulissens färg.
Så är
säsongen inledd för tal, för sång och flaggans hissande i topp.
Ett år har åter gått och alla här, vi gläds, åt att ännu få följa i dess lopp.