Halla – en gård i högan höjd.

- Välkomna till oss på Halla gård! utropar Aldor och Helena Albertsson. Det är en ljummen sommarkväll och då besökarna blickar österut skådar de en mäktig utsikt över det småländska höglandets skogar och sjöar. Långt där borta urskiljer man glittret från Nömmens spegelblanka yta.

Längs den slingrande grusvägen upp mot det småländska höglandet bilar, cyklar och vandrar medlemmar från Sandsjö Hembygdsförening, som i samarbete med Vuxenskolan har arrangerat en Byvandring i Halla, 306 meter över havet.

Claes i Halla
- Här bodde Claes Magnus Jonasson med sina föräldrar, som härstammade frän Björkö. Claes tog över gården och min mormor och morfar, som tjänade dräng och piga här blev nästa ägare med Claes som inneboende tills han dog, berättar Aldor och pekar ut över åkrar och ängar, alla inramade av enorma stengärdesgårdar.
- Claes var en egensinnig man. Det berättas att han en gång ställde en fråga till en kvinna om hon ville gifta sig med honom och vara honom underdånig. Detta godtog inte kvinnan och därmed var Claes kvinnoaffärer till ända och han framlevde sina dagar i ensamhet, fortsätter Aldor sin berättelse.

Claes föddes 1833 och framlevde intill döddagar sin tid på Halla. Varför lever Claes historia fortfarande kvar i folkmun?
- Han var en märklig man och kunde titulera sig jordbrukare, "uppfinnarjocke", smed, snickare, frikyrkoledare samt predikant. På gården tillverkade han egna verktyg och redskap, använde sig av ensilage på potatisskal som gödning, hade eget tröskverk, konstruerade en potatiskvarn och en höpress, byggde en "väderkvarn" samt lät anlägga nästan en halv mil stengärdesgårdar, som stolta och mäktiga fortfarande tronar i naturen och inramar varje enskild åkerteg på Halla ägor, berättar Aldor för andäktigt lyssnande åhörare.

Predikanten
Claes största gärning kanske ändå var som väckelsepredikant. Han var en sträng man, som hade legat i fejd med både kyrkoråd och domkapitel, ja, han hade till och med tillskrivit självaste Oscar II. Han tillhörde Sandsjö Missionsförsamling inne i Sandsjö Stationssamhälle och var där i lag med den stränge J.A. Svensson. Sedermera inriktade han sin kraft inom Möcklamo Missionsförening då ett missionshus hade byggts där. Han var så stor att det i den nystartade föreningen var inskrivet i stadgarna att Claes skulle ha posterna som både ordförande och kassör.

Under sina långa väckelsevandringar sågs han bära på en egenhändigt konstruerad orgel på vilken han ackompanjerade sig själv under det att han frikostigt delade med sig av Ahnfeldts visskatt.
- Guds fred! var det hälsningsord Claes bemötte alla sina medmänniskor med.

Nya ägare på Halla
- Min mormor och morfar bestämde sig att förlova sig, gifte sig och brukade under tio års tid två torp inom socknen. Plötsligt en dag kom ett bud från Claes i Halla:

- Skulle I viljen ta över min gård? Jag tyckte om er och tror att ni skulle kunna fortsätta mitt verk. Ni ska få den billigt, på ett villkor, jag skall få ett eget rum på gården och mat tills jag dör.
Så värst lång betänketid behövde det strävsamma paret inte utan slog till. Huset bestod då av endast två rum och kök. Vinden var oinredd.
- Min mamma har berättat hur trångt de hade det, säger Aldor. De var många syskon och Claes kunde nog vara ganska bestämd av sig.

Aldor och Helena
- Efter några turer inom släkten så har jag och Helena blivit ägare till Halla. Tyvärr skadades jag allvarligt och fick söka annan näring. Därför har min yrkesbana varit fylld av lastbilar, bussar och taxi. Jag har fått se så gott som hela Europa och min kära hustru, Helena, har fått hålla ihop det hela här i hemmet då jag varit borta. Helena har haft sin utkomst på Vårdcentralen i Bodafors och torde vara känd av alla och envar i dessa trakter. Vi har fått två barn, Elin och Johan. Den ene bor i Sävsjö och den andre i Bodafors.
Mina föräldrar och morföräldrar har varit anslutna till Missionsföreningen i Möcklamo och även Helena och jag är medlemmar. Vi fullföljer alltså därmed en mycket lång andlig tradition.

Fredrik Fransson- väckelsepredikanten

- Den för sin Kinamission och för Alliansmissionen så kände predikanten Fredrik Fransson for runt som en skottspole inte bara Sverige utan i Amerika och i Europa för att värva missionärer till Kina. Då han behövde en stunds andrum flydde han till Smålands djupa skogar. Till Hattsjöhult och Rylander gick färden.
Naturligtvis kände han Claes i Halla och ville besöka honom. Nåväl, lär Rylander ha sagt. Du ska få ta med dig min ena dotter, som ska visa dig den gamla kyrkvägen till Halla.
Efter det att flickan utfört sitt uppdrag och återvänt hem yttrade hon:
- Den gubben vill jag aldrig gå med mer! Han kastade sig ner på knä vid varje stubbe för att be och vi höll ju aldrig på att komma fram!
Den här och flera mustiga historier bestod Aldor sina gäster på gårdsplanen.

Tacksamma besökare
- Tack ska du ha för en lysande historielektion och tack Helena för er gästfrihet! Nu är det dags att ta fram fikakorgarna och slå sig ner i gröngräset för lite sommarprat. Jag vill gärna överlämna dessa två muggar från Hembygdsföreningen som tack, sa Anders och överräckte de legendariska hembygdsmuggarna till Aldor.

Så vidtog en vandring i den välskötta och prunkande trädgården och på östersluttningen slog sig folket ner för att beundra den storslagna utsikten mot mäktiga granar och mastiga stenmurar.
Nästa träff är kyrkogårdsvandringen på Sandsjö Kyrkogård söndagen den 6 september klockan 15.00.

Text och foto:
Rolf-Krister Bergström