Du stolta gamla stuga

Du står så grann och lyser av minnen ifrån forna dar,
då stugan den var sprängfylld av ungar, fru och karl,
som kläddes varje söndag till fest i kunglig guldgalon,
och gick till socknens kyrka med putsad glans på skon.

Nu står stugan där i backen, både nystädad och ren,
och golv och mattor lyser i rummets varma sken.
Här har damer rest Dig upp, ur förfallets dunkla vrå,
och råg i ryggen har Du fått, nu framför oss Du stå.

Nu är Du redo för en ny och spännande säsong,
folk kan åter hissa flagan på klippans stolta stång.
Nu kan Dina väggar tala om dagsverken och hårda tider,
och även referera till knektars hårda, bittra strider.

(Text: R-K Bergström Foto: Karin Larsson/Salander)